Visar inlägg med etikett mandel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mandel. Visa alla inlägg

måndag 17 oktober 2011

Parfumerie Générale - Tonkamande

Bild: A close up shot of some Tonka Beans, foto: Fred Benenson (cc)
Wikimedia Commons, some rights reserved.

Mysiga Tonkamande är en av Parfumerie Generales limited editions för 2011. Den andra är Santal de Praline. Tonkamande är en i mitt tycke, trygg gourmand-oriental i typisk Pierre Guillaume-stil, alltså lite Aomassai, Cadjmere etc.

Trots igenkänningen i det typiska PG-iga så förbryllar uppbyggnaden av Tonkamande mig en del. På mig cirklar nämligen doften fram och tillbaka mellan två delar och dessa är distinkt urskiljbara från varandra. Den ena delen påminnner om en speciell mandelkaka som jag inte lyckats hitta någon bild på. Den är i allafall en oval mördegsform med mandelmassa i som är svagt grönskiftande överst. På detta finns hyvlade mandlar och pudrigt florsocker. Ungefär så doftar den ena delen av Tonkamande. Den andra påminner mig väldigt mycket om Chanels Allure EDP men något mjukare i framtoningen. Finns även en del drag från Serge Lutens toppgourmand Jeux de Peau, den sirapsliknande känslan. Såg någonstans att någon annan också kännt Allure-vibbar men annars känner många doften av rena lakan, ren tvätt och liknande. De noterna har inte gjort entré på mig ännu, men vem vet. Tonkamande är en doft som tål många provningar för att utforskas rätt.

Tonkamande är en typisk komfort- och trivseldoft för gråruggiga dagar när man vill värma sig framför brasan. Känns mer enkel i det praktiska utförandet än vad teorin = den originella notlistan, förmedlar. Av de PG limited edition dofter jag sniffat på så tycker jag att de rent allmänt inte känns lika väl genomförda som den ordinarie linjen. Men det kan förstås bero på att jag testat dem för lite.

Betyg: 4

Noter: Aldehyder, vete, mandel, tonkaböna, sandelträ, ambra, vanilj

onsdag 29 juni 2011

Keiko Mecheri - Taormine

Bild: Almonds, Wikimedia Commons,
some rights reserved

Taormine är den fjärde av mig testade doften i Keiko Mecheris somriga cologneinspirerade citruslinje från 2010. Taormine är den mest feminina av de fyra, Les Nuits D'Izu är trots sin blommiga solcremé känsla mer unisex. Inspirationen till Taormine är Sicilien och dess natur och flora.

I inledningen finns något i Taormine som påminner mig om något som den till synes, från en cologne inspirerad doft, avlägsna sandelträ/jasmindoften Jasmin Impératrice Eugénie från Creed, men mycket med nedtonad. Antagligen är det den mjuka mandelnoten som är likartad, sandelträ har också en mandelliknande not. Citrus finns som en ackompanjerande not men den är inte särskilt framträdande utan finns där som en not som friskar upp den krämiga mandelnoten. Taormine påminner om en lyxig bodylotion baserad på mandelolja och doften är mjuk, varm, omhädertagande och mycket feminin. Det är den minst somriga av Keikos fyra citrusdofter, visste jag inte att den ingår i citruslinjen hade jag inte betraktat den som en citrusdoft. Taormine är en linjär, behaglig parfym som doftar i stort sett på samma sätt när den nått mellan registret. Den passar dagtid i de flesta sammanhang året om och är doft som inte kan störa ens den mest rabiata parfymmotståndaren.

Betyg: 3+

Noter: Bergamott, petit grain, citron, bittermandel, lätta blomnoter, aromatiska ackord, läder

fredag 3 september 2010

Arabian Oud Mokhalat Najdi

I det fuktigt, varma väder som ofta kommer i slutet av sommaren (vi får inte sluta att hoppas!) är arabiska oljebaserade parfymblandningar, mukhallater, perfekta.
Lite räcker länge och de sitter bra när de aqua eller citrusbaserade dofter som man förväntas vid sådana temperaturer bära försvinner hux flux.
En distinkt mukhallat är Arabian Ouds Mokhalat Najdi. Den ingår i en serie oljeblandningar med namn efter arabiska städer: Najdi, Wafi, Gohroob osv. Najdi börjar närmast frånstötande, lite insektsmedelliknande, i öppningen. Den har också en tilltalande, jordig lortighet, antagligen den svarta mysken. Efter ett tag lugnar Najdi ned sig och noterna harmonierar på ett bra sett. Som de flesta arabiska parfymer är doften inte uppbyggd i den traditionella doftpyramiden utan den är linjär med noterna parallellt interagerande med varandra. Noterna i Najdi är mandelblomma, ros, ambra, saffran, vit och svart mysk samt indisk oud.
När den nästan irriterande, starka början tonat ut så blir Najdi riktigt behaglig att bära. Den känns tät och nära, den är ingen "roomfiller" som stöter bort omgivningen. Detta förutsatt att den appliceras med måtta. En till två droppar (beroende på temperatur, luftfuktighet etc) räcker väl.
Nu hoppas jag att det blir några riktigt varma sensommardagar där de arabiska eller arabiskinspirerade dofterna kan få komma ordentilgt till sin rätt.

Betyg: 4

tisdag 20 februari 2007

Dagens Doft - Jean-Charles de Castelbajac

Idag befinner jag mig mitt i en kemifabrik. Det är ingen tvekan om att det finns få, om ens någon, naturlig ingrediens i Jean-Charles de Castelbajacs signaturdoft med samma namn från 2001. Det är en verklig trivseldoft, varm och solig. Det är högljudd oriental i en mycket modern tappning. Nyckelnoterna är mandel (heliotrope), vanilj och mysk.
Först doftar JCC björnklister och det är också modeskaparens intention. Doften ska återknyta till barndomen och JCdC har låtit fånga sådana doftminnen i parfymen. Sedan går JCC över i att lukta nytvättade lakan som hänger i solen, kombinerat med "kemiska" blommor. Doften sitter mycket bra och man får passa sig för överdosering, särskilt om man har minsta tendens till huvudvärk/illamående.
I toppnoterna finns mandel och cyklamen. Sedan följer liljekonvalj och apelsinblommor men den starka heliotropen och cyklamen finns kvar även här. I basen mysk, vanilj, patchouli och cederträ.
Som sagt en trivseldoft som jag blir glad av. Men det är samtidigt en udda doft som tar plats i rummet. Inget för den blyga violen!
Castelbajac luktar verkligen björnklister. Mixen av cyklamen och heliotrope tillsammans ger denna speciella effekt. Castelbajac påminner i stilen om Hypnotic Poison från Dior. HP är träigare där Castelbajac är mer vaniljig. Mandeln är tydligare i C. HP är en mer grovmejslad variant av dofttypen.

torsdag 8 februari 2007

Dagens doft - Hypnotic Poison

Idag har jag valt en bra vintrig doft som överlevt i massmarknadssegmentet. Diors Hypnotic Poison från 1998 kreerad av Annick Menardo som också är näsan bakom bla Bvlgari Black och Lolita Lempicka.
HP tllhör de träiga orientalerna och kan sorteras in bland nittiotalsgourmanderna även om den inte är en utpräglad sådan. HP tar plats och sitter hela dagen trots att det är en Edt. Den ger mig associationer till en stor päls. Kan känna några maskulina ackord också. Den kan nog passa på rätt manlig hudtyp.
I toppnoterna finns kummin och bittermandel. Själv känner jag inte just någon kummin utan en massa mandel (heliotrope). I hjärtat jasmin och mossa. I basen jacaranda trä, mysk och vanilj.
En trevlig vinterdoft som sitter!