söndag 31 december 2006

Dagens doft - Fragile

Redan när jag vaknade till tidigt i morse stod det klart för mig vilken doft som skulle bli dagens. Den är en kompromiss mellan tungt och fräscht som passar mig väldigt bra. Tyvärr använder jag den inte så ofta då den står intrasslad bakom en massa andra kartonger längst in kylen. Doften är Jean Paul Gaultiers Fragile, en fräsch tuberosedoft (!) med peppriga och fruktiga inslag. Initialt finns en ton som påminner om nagelackslukt men den försvinner snart.
Egenligen är doften ett rent hån mot de klassiskt tunga, blommigt krämiga, torra tuberosedofterna. Här har man förtagit tyngden, värmen och den dova intensiteten med pigga peppar och fruktnoter. Man har gjort doften mer mainstream och därmed mer säljbar. Ett bra alternativ för den som tycker att de typiska tuberosedofterna bara är för mycket! Själv älskar jag dem men jag är heller inte så konservativ att jag förkastar nya uttrycksformer för tuberosen. Omväxling förnöjer!
Fragile inleds med frukighet som apelsin, bergamott, coriander och ingefära. Sedan följer tuberose, jasmin, spansk- och rosèpeppar samt nejlika. I basen cederträ, viol, mysk och kanel.
Även om det är en Edt så sitter den bra på mig under dagen. Fast det där med styrkan på Edt och Edp är (som jag tidigare påpekat) så olika mellan olika dofter så att vissa Edt är som Edp och vice versa.
Flaskan är originell. På korken en sådan där glasbubbla med vätska och  "snöflingor i" som man skakar. I bubblan står en kvinnofigur i ett långt, svart fodral. Kartongen är en ofärgad, pappersbrun kontrast till den kitschiga flaskan.
Sammanfattningsvis en doft att rekommendera!
 

lördag 30 december 2006

Teatime

När jag nu funderar i tespåret kom jag på en annan grönt te doft som jag plötsligt saknar, Bvlgaris Eau Parfumée au Thé Verte. Den har inte samma goda hållbarhet under dagen som Ardens men är en härlig, mjukare och blommigare doft. Ardens är mer krispigt spritsig, just som GT. EPTV är som gjord för riktigt varma, lata sommardagar i solen.
Nu talar allt plötsligt för en lätt doft på nyårsafton i motsats till traditionen. Men traditioner är till för att brytas, ibland ialla fall.

Dagens doft - Green Tea

Dagens doft har jag inte återanskaffat sedan den tog slut för ett antal år sedan. Jag förstår inte varför (antagligen för att den var så vanlig runt millenieskiftet) då jag kände hur gott den luktar på en väninna idag.
Doften är Elisabeth Ardens Green Tea från 1999, urdoften i Ardens te-kollektion. Den tillhör citruskategorin och är något så ovanligt som en citrus/te doft som sitter bra och inte försvinner efter två timmar. Doften påminner om Gin&Tonic och är främst en sommardoft men passar även nu när vintern är så mild.
I toppnoterna finns citron, apelsin, rabarber, bergamott och mint. I mellanregistret grönt te, jasmin, selleri och nejlika. I basen mossa, mysk, ambra och kummin.
Doften är en sådan där som brukar säljas ut i presentförpackning på mellandagsrean.

fredag 29 december 2006

Nyårsdoft

Borde fundera på vad jag ska ha för parfym på nyårsafton. Kanske blir det något lika otippat som på julafton. Kul att ha det öppet och inte planera i detalj. Förra året hade jag Cartiers Le Baiser du Dragon och året innan Cacharels Loulou. Jag blir alltid lite ledsen och nere på nyårsafton. Ännu ett år har rusat iväg, allt snabbare för var år. Det talar för en seriös, tung parfym, inte något glatt och fruktigt.

Dagens doft - Casmir

Dagens doft har jag lyckats dosera lagom som tur är. Annars kan Casmir från Chopard bli överväldigande söt. Doften får mig att tänka på en ganska ljudligt "trumpetande" amerikanska i stor, lyxig päls.
Casmir är en söt oriental med en hel del vanilj. Det finns ändå rätt mycket trä i botten så den är inte "rått vaniljstångig" som tex Kéora. Även en viss lätt grönhet skymtar. C är trevligt, varmt omhändertagande och passar därför om man känner sig förkyld. C har fruktiga toppnoter som cocos, persika, mango och bär. I mellanregistret finns rosenträ, jasmin, geranium, nejlika och kanel. I basen slutligen sandelträ, patchoulli, vanilj, ambra, mysk och olika kådor. Hållbarheten under dagen är godkänd. Den klarar en heldag, närapå. C har vissa likheter med Trèsor från Lancome, men T är blommigare.
Sammanfattningsvis en bra "stapeldoft" som passar i många sammanhang under den kalla årstiden. Ingenting för sommarhalvåret dock.

torsdag 28 december 2006

Dagens doft - Molinard de Molinard

Dagens doft, som jag tyvärr lyckats överdosera, för doften är bra i sig, för alltid tankarna till julgran. Doften är Molinard de Molinard från 1979. Den är en mycket blommig, lite bärig doft på lätt träig botten, väldigt hållbar under dagen även med normal dosering. Den känns väldigt genuin och fransk i stilen. Blommigheten blir aldrig särskilt söt och på något sätt så doftar det gran också.

I toppnoterna finns bergamott, tagetes (grankänslan), svarta vinbär. I hjärtat ett väldigt klassiskt ackord; ros, jasmin och ylang-ylang kompletterat med narciss. I basen vetvier, patchoulli och ambra. Sammanfattningsvis en blommig, icke-söt, varm och i dag mycket ovanlig dofttyp. En given doft för julen!

onsdag 27 december 2006

Dagens doft - Cinnabar

Hade lätt ont i halsen i morse varför en, mjuk, varm, omhändertagande doft var en nödvändighet. Valet föll på Estee Lauders Cinnabar från 1978. En underbar, kryddig oriental som ofta jämförs med YSL:s Opium. Själv tycker jag att den har mycket större likheter med Kenzos Jungle l´Elephant som är lite av en kopia introducerad nästan tjugo år efter Cinnabar. Opium upplever jag som lite blommigare än Cinnabar. Cinnabar liknar också sin manliga pedang JHL från Aramis (ägs av Estee Lauder). Spår finns också av Estee´s första doft, Youth Dew.
Cinnabar ger associationer till congac framför en stockvedsbrasa i en Ski lodge i Rocky Mountains mitt i mörkaste vintern. I toppnoterna finns mandarin, bergamot, kryddnejlika persika ock kryddor. I hjärtat jamin, ros, ylang-ylang och nejlika. I basen slutligen vetvier, rökelseträ, ambra, vanilj, patchoulli, benzoin- och tolukådor.
En mycket komplex och väl komponerad doft som står sig. En tiopoängare på mig. Vill återigen slå ett slag för Estee´s dofter. Där finns så många pärlor.

måndag 25 december 2006

Jil Sander 4

Det blev blomorientalen Jil Sander 4 på julafton. Den känns som vore jag am Jungfernstieg bland en massa välskräddade, chica Hamburgare i strikt Jil Sander look.

lördag 23 december 2006

Dagens doft - Trouble

Redan när Fuglesang landade sent i går kväll visste jag att jag skulle ha Boucherons Trouble idag. Kanske var det associationen till böcker och lärdom som fick reptilhjärnan att reagera. Trouble doftar nämligen som några gamla böcker från förrförra seklet som står i bokhyllan. Doften har något av gammalt papper, torkat läder och damm över sig. Samtidigt finns en slags krämighet.
Man känner sig mycket intellektuell i Trouble. Doften är en fin, mjuk, något blommig orientalisk doft med en viss fräschhet i toppnoterna. Tyvärr sitter den inte så bra under dagen även om det är en Edp.
I toppen finns citrusinslag och tagetes. I hjärtat bla jasmin och nejlika och i basen tränoter, ambra och vanilj.

Komplettera doftgarderoben

Nu är det snart readags och då kan det vara läge för den som har hål i doftgarderoben att komplettera. Det brukar gå att göra en del fynd bland de presentförpackningar som reas ut. Ibland tar också affärerna in vissa klassiska dofter enbart till julen. Den som har övervikt i en doft katergori kan med fördel passa på att komplettera något ur underrepresenterade kategorier.
Se till att ha minst en doft ur följande kategorier: 1) Vatten, citrus eller lätt fruktigt blommig (särskilt för sommaren), 2) tyngre blommor/blomorientaler, 3) oriental av klassisk typ med tydlig vanilj, ambra och krydda och/eller oriental med träbas, 4) chypre; antingen blommig eller med läder/träbas.5) En grön doft kan slutligen komplettera garderoben.
Exempel på några ganska vanliga dofter ur respektive kategori:1) L´Eau d ´Issey, O de Lancome, Boss Woman, Laura 2) Crystal Noir, Poison 3) Shalimar, Opium, Joop, Hypnotic Poison 4) Agent Provocateur, Bulgari black, Aromatics Elixir. 5) Eau de Campagne, Private Collection.
Slå till!

fredag 22 december 2006

Dagens doft - Eau de Rochas

Soligt väder gav sommarassociationer. Greppade Eau de Rochas en klassisk citrus-chypre från 1970. Från början var den en unisex parfym men då Rochas lanserade Eau de Rochas Homme fick den ursprungliga EdR bli en damdoft. I och för sig tycker jag att den är mer en kvinnodoft även om vissa män säkert passar bra i den.
Eau de Rochas sitter bättre än många andra rena citrusdofter, skräckexemplet på dålig förmåga att sitta kvar: Eau d´Hadrien. Det beror på EdR:s rejäla chypreorienterade bas med ekmossa, ambra och mysk. I toppen olika citrusnoter och verbena. I mellanregistret vildros, jasmin, coriander och nejlika dvs typiskt chypre.
Det är inte samma lätta och friska citrusnoter i EdR som tex i Ed´H utan de är tyngre och känns mer som konserverade citroner. EdR har en ton i sig som kan trigga igång illamående. Så har man minsta antydan till det så bör man akta sig för EdR den dagen. Annars är EdR en fin, lite tvålig och osöt sommardoft . Numera känner man inte den här dofttypen på särskilt många personer.

torsdag 21 december 2006

Julaftonsdoften..

Blir lite knepig i år. Det ska ju bli bortåt +10 grader så de typiskt juliga, tunga dofterna är inte några självklara kandidater, tvärtom. Det är och andra sidan rätt häftigt att kunna ha en sommardoft på julafton i Sverige! Men en lätt sommardoft känns inte heller rätt så det slutar väl i en kompromiss dvs en chypre eller någon lättare blom- eller träoriental.
Förra året hade jag "jul-måste-doften" Nuit de Noel en klassiker från 1924. Vissa använder bara den på jul men det får inte bli något tvångsmässigt. Året innan hade jag en chypre (trots normalt vinterväder) Cabochard. Både 2003 och 2002 var det favoriten Fracas som gällde. Längre sträcker sig inte minnet (eller anteckningarna i almanackan).

Dagens doft - Allure

Även idag har jag Chanels Allure. Det är verkligen en doft som passar mig, tom den kinkige mannen kommenterade "Det där är verkligen en doft som passar dig, det är sådana du ska ha. Påminner om Dune". Och det gör den ju, som jag påpekade igår, fast en blommig version. Idag provar jag Edt version på ena handleden och Edp version på andra. Edp:n sitter mycket bättre, Edt:n kräver större mängd än vad jag har spritsade på mig.
Allure är skapad av Chanels "husnäsa" sedan 80-talet, Jaques Polge och den är enligt Chanel byggd enligt ett annat koncept än den traditionella doftpyramiden. Den är som olika facetter som hela tiden överlappar varandra utan att någon not tillåts dominera. Facetterna är: Blommor; magnolia, kaprifol och lilja. Frukt; mandarin och passionsfrukt. "Klassiska" blommor; jasmin, solros. Oriental; vanilj.
 Det här med de sk facetterna verkar rent krasst vara en omskrivning av att det är fråga om en linjär doft. Linjära dofter har lite dåligt rykte bland riktiga (franska) doftsnobbar. De linjära dofterna är ju i regel amerikanska, Mon Dieu!

onsdag 20 december 2006

Några snabba julklappstips..

...till Mrs O. Som första alternativ föreslår jag nya Nina från Nina Ricci. Jag hade ett prov på den tidigare i höstas som jag använde upp på en gång. Ett gott tecken, varför har jag inte investerat i Nina undrar jag nu. Nina startar med citrusnoter, har en diskret äppelton och blommor i mellanregistret. Det finns mycket trä i botten också vill jag minnas. Jag tror Nina blir doften man minns från 2006, den blir en klassiker. Nina har en mycket fin härstamning, den är skapad av två av nutidens supernäsor Oliver Cresp (bla Angel och Light Blue) och Jaques Cavallier ( bla Nu, Stella och M7) tillsammans. Enda abret är att många kommer att bära Nina den närmsta tiden men det lägger sig ju snabbt när någon ny superdoft lanseras.
En underskattad doft, som dessutom brukar säljas ut på rea i presentförpackning efter jul, är L´Eau par Kenzo. Doften är för övrigt också skapad av Cresp. Den är inspirerad av vatten i alla dess former och den inleds lite spritsigt grönt och mintigt. I mellanregistret finns bla lilja, peppar och persika och i basen cederträ, mysk och lite vanilj. Nackdelen med doften är att den inte har så bra hållbarhet under dagen. Det är anledningen till att jag inte har LÉau, än ialla fall.
Ett tredje, lite starkare alternativ, är Baby Doll Paris från YSL. I toppen grapefrukt, röda vinbär och rabarber. I mellanregistret bla ros , konvalj och kryddor. I basen cederträ, tonkaböna, sandelträ och lite vanilj. BDP gillar jag att ha på sommaren.

Minnen från ett kylskåp

Till dig som luktade på mina parfymer : Den aprikos/svarta förpackningen var Diors Dune en träig oriental med mycket vatteninslag som var så typiskt under tidigt nittiotal. Den påminner mig om tång, alg och vallmo. Den är en verklig favorit som jag måste prova någon dag igen. Den rosa/svarta var mycket riktigt Paris från YSL. Det är en verkligt fin doft med sina friska ros- och violackord, Det är en fräsch ros, inget gammalt instängt potpurri  (som i och för sig kan lukta bra i vissa dofter). För närvarande har jag bara en flanker av Paris, vårversionen från 2004 Paris Roses des Bois. Den är lättare och lite träigare samt har ett litet bärigt inslag också.
När det gäller fruktiga dofter, återkommer jag med ett inlägg lite längre fram. På rak arm rekommenderas Chanels Allure (som jag har på mig idag). Den är en fruktig blom-oriental som påminner mycket om Dune (fast D är träigare och vattnigare). Allure är doften man räcker sig efter när man inte vet vad man ska ha på sig. Den är alltid rätt, utom heta sommardagar.

Absolution

Vad skönt att jag nu kan lägga pinsamheten till handlingarna att jag tullade på fd svärmors tyngre dofter på det glada åttiotalet. Kul också att få reda på inriktningen på doftgarderoben idag. Laura tycker jag också om, den är lite av en signaturdoft för en väninna till mig. Den är en fruktigt (olika melonsorter), blommig doft med det inslag av vatten som är typiskt för de tidiga nittiotalsdofterna.  Hoppas att det finns något av det tyngre artilleriet också eftersom du har den hudtyp som passar i dofter från samtliga doftkategorier. Förutom de som nämns i inlägget 17/11 kan jag tänka mig att tex Samsara (Guerlain), Dior Addict eller Prada passar utmärkt. Eller varför inte en blommig chypre som Knowing (Estee Lauder).

tisdag 19 december 2006

Dagens doft

Idag drogs jag som en igel till Burberry Brit  Red som jag tidigare kommenterat. Jag gillar verkligen den lite syrliga tonen av rabarber som vilar på en lite brödig vaniljbotten, ungefär som vaniljbullar. Verkligen en skön doft en dag som idag med minusgrader och allt....

måndag 18 december 2006

Dagens doft - By

Vet inte vad jag egentligen tycker om dagens doft By från Dolce & Gabbana 1997. Det är en typisk nittiotals gourmanddoft men med lite mer blommighet än normalt. By tillhör kategorin träiga orientaler. Den luktar lite fränt och "för mycket" på mig, i alla fall initialt. Den blir bättre och lättare och känns lite kall, när den kommit ned till mellan- och basregistren.
By är en agressiv doft som man absolut inte bör använda om man har minsta tendens till huvudvärk. Den kan säkert få den lättaste huvudvärk att blomma ut i ett migränanfall. Trots att den är så stark så sitter By bara hyfsat under dagen. I toppnoterna finns bergamott, mandarin, konvalj, cyklamen, i mellanregistret olika sorts liljor, orkide och cederträ. I basen sandelträ, kaffe, vanilj och mysk.
Sammanfattningsvis är By en doft jag måste vänja mig vid. Den passar bara "så där" på mig men jag tycker att doften i sig luktar rätt bra.

torsdag 14 december 2006

Dagens doft - Touch

Touch från 2000 är Burberrys första doft sedan man piffat upp och relanserat varumärket vid milleniets slut. Doften är ganska mainstream fast den faktiskt tillhör den lite knepiga gruppen gröna blomorientaler. Den är mycket lättare och modernare än Gala som jag beskrev häromdagen.  Idag är jag i komfort med Touch, den ska inte bäras i varmt väder för då blir den för söt, grönheten till trots.
Toppnoterna är bäriga/spritsiga med svartvinbär, tranbär!, rosépeppar och apelsin.  I mellanregistret, där jag nu befinner mig, finns jasmin, tuberose, liljekonvalj och persika. Tuberosen är väldigt urvattnad om man jämför med de tunga tuberossolitärerna som Fracas och Blonde. I basen finns vanilj (den orientaliska touchen), cederträ, hallon! (ovanligt med bär i basen) och lite ekmossa! Summa summarum har man blandat rätt friskt från olika doftkategorier med ett hyfsat resultat. Parfymen säges vilja understryka Burberrys "out-door" profil och det tycker jag den lyckas med. Den är inte så tung men har ändå så pass mycket kropp att den sitter kvar under lite tuffare väderförhållanden.

onsdag 13 december 2006

Dagens doft - L´Heure Bleue

Nu har Guerlains L´Heure Bleue skapad av Jaques Guerlain 1912 vandrat igenom registret ned till basnoterna. Min association till L´HB har alltid kunnat sammanfattas i mandel. Det är inte förvånande då estern heliotrope finns bland basnoterna. Heliotrope ska efterlikna mandel/vanilj och har också toner av blommor som lilja, nejlika och mimosa. L´HB är en ambrerad/pudrig blomoriental som man ska akta sig för att överdosera eller att bära i för varmt väder. I toppnoterna finns bergamott och på den tiden det djärva inslaget av anis. I hjärtat finner man bla nejlika, ros och apelsinblomma. I basen vid sidan av heliotrope, iris, viol, vanilj och mysk.
L´HB är föregångaren till den än mer legendariska Mitsouko (1919) och dofterna har vissa likheter utöver den karaktäristiska Guerlainbasen. Flaskorna är likadana för båda dofterna och med sina kommatecknade hörn, säges de markera början och slutet på första världskriget. Namnet L´Heure Bleue har parfymören inspirerats av från den stund efter solnedgången då himlen färgats mörkblå men stjärnorna ännu inte börjat synas.

Melankoli

Idag på luciadagen är det precis ett år sedan en till oss närstående hund med ålderns och sjukdomens rätt, trädde in i de sälla jaktmarkerna.  På morgonen visste vi inget men vid lunch ringde mannen som engagerats i frågan. Men även om det är obehagligt så får man tänka på all glädje man haft av hunden under alla år, man måste löpa linan ut och skapa trygga förhållanden in i det sista. Lätt för mig att säga som slapp vara med men självklart hade jag ställt upp om det varit nödvändigt.
Det konstiga var att jag på morgonen hade satt på mig den parfym som anses vara väldigt melankolisk och som vissa tom känner sig nedstämda av: L'Heure Bleue. Idag ett år senare bär jag också L´HB som en tribut till B och hennes kamrat A som vilar sida vid sida på sin kära jaktmark där de haft så mycket skoj tillsammans!
Återkommer med kommentarer om L´HB när den fått falla ut lite mer.

tisdag 12 december 2006

Gala igen

Idag tillämpar jag tvådagarsprincipen och umgås lite mer med stackars Gala efter överdoseringen igår. Idag har jag inte varit lika triggerhappy så nu känns det balanserat. Tänk vilka oändliga möjligheter det finns med dofter, hur de påverkas tex av dosering, den egna kroppsmässiga statusen, väder osv. Dessutom hur olika parfymer kan framhäva en och samma outfit på olika sätt.  

Gårdagens doft - Gala

Först nu har gårdagens doft, spanska läder/modehuset Loewes Gala från tidigt nittiotal kommit till sin rätt. Det blev milt sagt en överdosering igår. Den är en Edt men man ska inte alltid lita på att de är svaga, den här är som en Edp. Mannen är inte så förtjust i Gala även i normaldos (vad han är kinkig egentligen, han är bara ute efter de perfekta dofterna, jag efter variation!). Han anser att den är lite tantig. Igår när den var överdoserad förstod jag vad han menade men som den luktar nu så kan jag inte hålla med. Den ingrediens i Gala som går åt tanthållet är nog nejlikan som finns i mellanregistret.
Gala ingår i den lite udda gruppen gröna blomorientaler. Den har mycket värme men den är inte lika söt som de vanligen mer fruktiga blomorientalerna. De grönorienterade är snarare lite kärva eller bittra. Toppenoterna domineras av gröna noter men där finns även lite rosenträ och citrus. Bland mellannoterna, förutom nejlika, märks ros, ylang-ylanng och lite konvalj. Basnoterna är en intressant blandning mellan animaliskt/varmt, jordigt/ kärvt; vanilj och civet (sekret från ett civetkattdjuret, numera syntetiskt framställt), patchoulli  och castoreum (en slags bävergalla numera syntetiskt framställd). Egentligen en mycket intressant doft av en typ som man inte löper någon större risk att känna lukten av idag.

måndag 11 december 2006

Achtung - Moderedaktör Fahrmans duffeltips...

...i konkurrerande tidningen känns inte särskilt professionella.Har hon skrivit om de varuprov som möjligen skickats upp till redaktionen? Det tillhör väl varje stilintresserads allmänbildning (i och för sig är ju Fahrman MODE - inte stilredaktör) att känna till urduffeln Gloverall. Det är den man ska satsa på (eller en Tibbett) om man ska lägga pengarna på en tidlös duffel. Flera av de som Fahrman presenterar är allt annat än tidlösa och där finns tom en trenchcoathybrid presenterad. Fy och usch! 

söndag 10 december 2006

Rymddoft

Undrar vad Fuglesang bär där uppe? Alien??? Nej, troligen någon lättare, ozonisk doft.

Dagens doft - Burberry Brit Red

....är en sådan som jag ibland bara längtar så intensivt efter trots att mannen tycker att den inte passar mer än ganska bra på mig. Men jag trivs ändå jättebra i den och jag parfymerar mig i första hand för min egen skull. Doften är Burberry Brit Red  en flanker av Brit. Brit Red är i sig ingen märkvärdig doft men den är väldigt trivsam särskilt så här i juletider. Den är skapad av Nathalie Gracia Cetto 2004 och innehåller de två udda ingredienserna rabarber och pepparkaka i topp respektive mellannot. Jag gillar verkligen den lite syrliga rabarbernoten som jag tycker ligger kvar även när mellannoterna tagit över. Pepparkakan är inte lika tydlig på mig. Jasmin, mandarin, ros och patchoulli är andra ingredienser bland topp- och mellannoterna. I basen finns vanilj, sandelträ och benzoin kåda. Doften är en blommig/fruktig oriental och hållbarheten under dagen är sådär, det gäller att lägga på ganska mycket på morgonen. Brit Red är en "limited edition". Säljer en sådan tillräckligt så brukar den till slut bli permanent, något som jag hoppas blir fallet med Brit Red. 

lördag 9 december 2006

Chypre vädret fortsätter - Dagens doft - Eau de Soir

Det fuktiga, höstlika vädret är som gjort för mossiga, träiga chypres. Själv bär jag i dag liksom igår den något överskattade Eau de Soir från Sisley. Jag kommer inte att kommentera EdS idag utan i stället den numera klart underskattade Knowing från Estee Lauder 1988. På en tillställning i går bar en väninna Knowing och den passar utsökt på henne, doften ingår en "kemisk förening" med huden. I dag finns det många som har fördomar mot de ofta kraftiga åttiotalsdofterna och Knowing får ibland tyvärr negativa omdömen. Otroligt med hänsyn till vilken fin doft det är.
Det är en blommig chypre, påminner en del om Ungaros Diva som också är en mycket fin doft. Knowing är friskt, tungt, blommig med gröna noter, apelsinblomma och coriander i toppnoterna. I hjärtat finns det klassiska ros- och jasmin ackordet tillsammans med trä och lite krydda. Ekmossa, civet och patchoulli avslutar i den varma basen. Så som varande en amerikansk doft så är den ganska linjär dvs luktar ganska lika genom de olika stadierna, dvs hjärtnoterna finns kvar även när doften gått över i basnoterna. Knowing utstrålar klass och kvinnlighet. Ingen liten flickig godisdoft precis. Knowing sitter bra under dagen, åttiotalsdoft som den är.
Vad knepigt det är att skriva om en doft som jag inte har på mig under skrivandet. Lätt att förvirras av den allt annat än diskreta Eau de Soir. 

onsdag 6 december 2006

Körigt../Gårdagens doft

Igår råkade jag överdosera min Edt av Grand Amour från Annick Goutal ganska rejält. Det är en tung blomdoft med mycket hyacint i samt liljor, kaprifol, en del gröna noter och myrra. Måste ha fått för mig att jag höll i svagingen Eau d´Hadrien som man måste dränka sig i för att få någon effekt. Kändes inte så lyckat eftersom jag skulle på en BVC-träff med en massa bebisar. När vi sedan åt lunch spillde jag sås på min sprillans nya cashmeretröja som var ute och luftade för första gången. I morse kom så nästa krångel: en liggande mjölkförpackning på översta hyllan i parfymkylen hade läckt så där lite förädiskt så det var klet flera hyllor ned och hopklistrade parfymkartonger som gick sönder när jag slet i sär dem. Tur att det är flaskornas innehåll jag är ute efter och inte skalen. En gång havererade en surströmmingsburk i samma kyl och då var jag faktiskt rädd att det skulle tränga in molekyler i flaskorna, och det kanske det gjorde. Hela samlingen har kanske blivit för näsan (förhoppningsvis) omärkligt kryddigare.

Dagens doft - Anglomania

Anglomania från Vivianne Westwood, skapad av den kända parfymören  Dominique Ropion som gjort en rad dofter för olika mode- och parfymhus tex legendariska Safari från Ralph Lauren och på senare år Alien från Thierry Mugler. Anglomania är en trevlig blom-oriental. Den påminner mycket om Madness från Chopard fast Madness är träigare. I toppnoterna på Anglomania finns bla kardemumma och coriander, bland hjärtnoterna framträder rosen väldigt tydligt på mig men här finns också viol och muskot. I basen typiska orientaliska ingredienser som vanilj och ambra men också ett ovanligt inslag av läder. Sitter hyfsat under dagen. Anglomania är en doft som kom (2004) och försvann, den är ingen kioskvältare trots att den är en trevlig bekantskap. Den hade väl inte tillräcklig marknadsföringsbudget kan tänkas.

måndag 4 december 2006

Dagens doft - Cedre

Cedre från Serge Lutens blir jag inte riktigt klok på. Blom- eller trädoft? Den ligger någonstans mellan dessa kategorier. Den startar med tuberose men inte så intensivt och tydligt som i tex Fracas. Sedan kommer trä men i en sötare komposition än vad cederträ brukar vara. Det finns nog inslag av rökelseträ också. Tuberosen fortsätter fast inte som dominerande ton. En viss torr kryddighet finns också, troligen någon form av nejlika. Det finns en ton som påminner om plåster och något medicinskt. Doften sitter mycket bra, man känner den även dagen efter. Sammantaget känns Cedre trots all blommighet ändå mest som en trädoft. Doften klassas som unisex men jag tycker att den främst är en damdoft. Men det beror ju så mycket på bäraren hur den passar så det där med dam och herr ska man egentligen strunta i.

lördag 2 december 2006

Dagens doft - Nirmala Molinard

Så fel man kan minnas.Även om Angel har sitt ursprung i Molinards Nirmala från 1955 så är de ändå rätt olika. Helt rättvisande är dock inte jämförelsen då jag har Nirmala i Edt och Angel har jag testat i Edp. Det är kanske därför som jag upplever N som vattnigare och inte så tät i strukturen som A. Nirmala är klart fruktigare, ananas, och har ett tydligt inslag av ambra där Angel har choklad och tydlig patchoulli. Nirmala är frukttårtan medan Angel är chokladtårtan. Nirmala luktar också lite rengöringsmedel fast på ett positivt sätt. I Nirmala finns bla noter av citron, bivax, äpple, svarta vinbär, rökelseträ och vetvier. Håller mer än en dag på huden trots att det är en Edt. Jag tycker att doften påminner om Hanae Mori Butterfly som också har bär och ananastoner. Nirmala är en speciell doft, som låg fyrtio år före sin tid. På mig passar Angel bättre och jag förderar också den framför Nirmala.

torsdag 30 november 2006

Doftdessert

Så här inför helgens frestelser kan jag föreslå ett ypperligt knep att spara kalorier: Satsa på en doftdessert i stället för de kaloribomber som vanliga desserter utgör. En doftdessert gör ingen fet.
Recept: Klipp först till ett antal doftstickor i normaltjockt, vitt "skriv"papper. Sedan görs ett urval av dofter som ska analyseras. Exempel på urvalskriterier: Dam eller Herr från viss/vissa doftkategorier. Dam och herr ur specifik doftkategori. Jämförelse mellan kategorier eller varför inte fritt ta fram några du vill sniffa närmare på oavsett kategori. Jag brukar instinktivt dras till några, så det löser sig av sig själv. Kul är att dofta på parfymer som man upplever som väldigt lika. När man sedan får dem på stickor brevid varandra så inser man att det ändå är ganska stora skillnader. Jag brukar ofta bli förvånad hur stor skillnaden kan vara och börjar tom tvivla på mitt luktsinne. Tre - fyra dofter per gång är vad näsan klarar av.
Vi blir oftast sittande med ett gäng herrdofter. Det är oftast mannen som börjar prata om någon av sina dofter och dessutom är han snabbast att ta fram de omtalade objekten. 

Dagens doft - Angel

Idag drogs jag som en magnet till den av många så hatade Angel från Thierry Mulger. Visst är den påträngande men jag tycker om den. Gillar särskilt den jordiga patchoullinoten som är särskilt tydlig på mig. Angel ansågs vara banbrytande när den kom 1992, "den första "gourmanddoften, innehåller noter av choklad, bär, karamell, honung och vanilj. Det är dock inte riktigt sant för redan 1955 kom Molinards Nirmala och den är så lik Angel att jag har svårt att hålla i sär dem. Nirmala är fruktigare och har någon blomton vilket Angel saknar. Patchoullins jordighet är tydlig för båda. Det sägs att T Mulgers mamma använde Nirmala så man kan ju gissa att TM beordrade parfymörerna Olivier Cresp och Yves de Chiris att göra en Nirmala look-alike. Ska prova Nirmala någon dag och känna vad skillnaden egentligen är, det är ett år sedan jag hade den sist.

onsdag 29 november 2006

Dagens doft - Ambre Molinard

Pust! Idag ligger jag efter med precis allt. Hinner dock rassla ner några rader om dagens doft: Ambre från Molinard. Doften kan sammanfattas i att jag luktar ren, våt, ulltröja. Det finns också lite söta, karamelliga toner i doften. Alltså som en ren ambradoft ska lukta. Hållbarheten under dagen är inte så bra så det gäller att spritsa på sig ganska mycket. 

Stiltips till SEB:s koncernledning

Eller närmare bestämt till VD, Annika Falkengren. AF har av bilder i pressen och på TV att döma, mycket snygga kläder och vackra (dyrbara) smycken. I de allra flesta fall är hon också "rätt" klädd. Men som för oss alla blir det ibland fel i kombinationen kläder-smycken-situation. I AF:s roll finns det dock situationer där det bara inte får bli fel.
Helfel blev det när SEB i slutet av september aviserade ett stort kostnadsbesparingsprogram som bla skulle innebära personalnedskärningar. AF framträdde då i TV och press i en i sig liten söt randig, lite sportig, rundringad kofta i glada färger. Till detta de vanliga flotta droppformade hängande pärlörhängena som AF verkar försöka göra till sitt signum och ett sk "dog collar" visserligen med små pärlor men ändå av den modell (också med små pärlor)som prinsessan Madelene har använt tillsammans med tiara vid galatillställningar. För det första vara smyckeprakten inte kompatibel med den lilla koftan. För det andra, och det som är det allvarliga, så var smyckeprakten och färggladheten så totalt fel i ett så pass allvarligt sammanhang som det är när personalnedskärningar aviseras. Signalen som skickades var: "Här spar vi kostnader och sparkar personal så att Annika kan fortsätta fylla upp sitt smyckeskrin".
Rätt outfit i situationen hade varit reguljär proper bankkostymering dvs mörkblå-/grå eller svart kostym/dräkt med diskret top eller blus. Till detta en helt annan nivå på smyckena: I öronen hade ett par diskreta creoler (utan stenar) eller ett par små (icke hängande) pärlor eller möjligen några små (icke hängande) ädelstenar passat. Runt halsen en diskret kedja.
Måste än en gång poängtera att det generellt sett är rätt att AF bejakar sin kvinnlighet och bär vackra smycken till glädje för omvärlden. Några dagar efter bottennoteringen ovan syntes AF i tidningen när hon överlämnade en fastghet som gåva till. Chalmers. Av bilden att döma (halvfigur) bar hon en lite festligare variant av mörk bankkostym/dräkt, lite ringad top och de stora pärlörhängena som enligt min mening var helt rätt i det här sammanhanget. Den riktigt konservative skulle dock påpeka att sådana örhängen inte bör användas dagtid och den ultrakonservative att hängande örhängen inte är förenliga med yrkessituationer överhuvudtaget. Tyvärr saknades pärlhalsbandet här. Vid detta festliga tillfälle och med den toppen, hade det kommit till sin rätt.
Man kan möjligen fundera över vilka signaler som AF:s tjusiga smycken sänder till SEB:s kunder. Det kan lätt tolkas som att banken behöver ta ut höga avgifter mm på kundernas bekostnad. Då sänder SHB:s något grå/beige VD Pär Boman ut betydligt kundvänligare vibbar. Han ger då inga signaler på lyxkonsumtion överhuvudtaget men det kanske är ett raffinerat knep....  

tisdag 28 november 2006

Mitsouko fortsättning

Nu har Mitsouko blommat ut i en mix av ros, torr persika, trä och lite våt mossa. Det kryddiga ackordet har trätt tillbaka. Mitsouko är en doft som utvecklar sig olika från gång till gång beroende på ens kroppsliga status (hormoner, sjukdom, stressnivå, vad man har ätit), dosering, väder, årstid etc. Doften är komplex och olika toner liksom balansen mellan tonerna framhävs på olika sätt. Det är mao ingen parfym man tröttnar på i första taget då den har så många överraskningar på lut. Det tar tid att tycka om M då den som så många andra "bra" dofter, inte är insmickrande från starten. M är verkligen ljusår från dagens enkla, kemiska och ofta linjära dofter. Mitsouko är i och för sig också en kemisk doft med bla syntetiska frukttoner. Men det är en helt annan klass och finess i M:s aldehyder än i dagens ofta ganska oförfinade dito.  

Dagens doft - Mitsouko

Mysteriet från det ärevördiga huset Guerlain, kreerad av Jaques Guerlain 1919, har jag valt idag. Om Mitsouko florerar så många myter, från långt innan begreppet story-telling myntats inom marknadsföringen.
Det är en speciell doft jämfört med dagens. Det är (liksom gårdagens Femme) en fruktig chypre med persika som tongivande frukt. Kryddor är också en tydlig komponent bland mellannoterna  och i basen självklart ekmossa och trä. I toppnoterna finns citrus och ros. Det är ganska stor skillnad mellan Edt och Edp, Edt:n är mer citrus och mer skarp och försvinner snabbare. Edp sitter bra och har en rundare, mjukare, djupare kryddigare doft. Femme är som sagt inspirerad av Mitsouko men har istället plommon som dominerande frukt och kummin är en tydlig krydda. Femme är kallare Mitsouko trots att den också är en varm doft. Femme känns också modernare. För att generalisera bör man nog ha passerat 35 för att bära upp Mitsouko medan Femme kan man börja med tidigare.

måndag 27 november 2006

Flankers

Appropå funderingarna om relansering av Femme i dagens doft. Läste nyligen i DI Weekend om sk flankers dvs att parfymhusen tar fram nya varianter på samma parfym för en ekonomisk användning av den initiala investeringen. Idag med all marknadsföring kostar det ca 100 miljoner att ta fram en ny parfym för massmarknaden. Då är det smart att återanvända doftbasen på en storsäljare och förändra den i olika riktningar tex göra doften lättare, tyngre, blommigare, mer orientalisk etc. Stilbildande exempel på detta är Diors Poison serie. Originalet kom i mitten av åttiotalet och har sedan följts av diverse varianter under de två kommande decennierna.
Fenoment har i och för sig alltid funnits. För de flesta parfymhus kan man känna en gemensam grundton oavsett doft, en grund som man alltid arbetar utifrån. Sedan kan man förstås även gå ytterligare steg upp i utvecklingstrappan och utgå från en till viss grad färdig storsäljande parfym och variera temat. Den strategin känner man av då och då dvs att en kommande doft är väldigt lik en tidigare fast den har ett helt annat namn. Det smarta med att döpa till det gamla namnet följt av ett nytt är att man får dem som tycker om originalet att också köpa de nya varianterna. Det blir så att säga en trygg variation för den mer försiktige parfymanvändaren.

Dagens doft - Rochas Femme

Efter gårdagens allt annat än lyckade utflykt i herrdofternas värld, flyr  jag idag in bland det mest feminina, Rochas Femme. Femme skapades av supernäsan Edmond Roudnitska och lanserades av Rochas 1944. Doften är underbart mjuk och lite krämig. Den luktar varmt plommon och kummin. Kumminnoten är mjukt rundad, inte rå/frän som i den moderna kummindoften Kingdom.
I Femmes toppnoter finns frukt och kummin, i mellanregistret känns blommor som ros, kryddnejlika och jasmin men det blir ändå inte särskilt blommigt utan plommon/ kummin dröjer sig kvar. I basen bla ekmossa,  patchulli och vanilj. Femme är en fruktig chypre, en grupp som brukar vara svår på mig. Femme passar som tur är däremot bra. Föregångaren till Femme är Mitsouko från 1919. Av dessa föredrar jag F, M kan bli lite kväljande om inte dosen blir precis rätt.
Femme är en klart underskattad doft som säkert kommer få en relansering med något känt ansikte som galionsfigur och på så sätt bli het igen. Det är den verkligen värd. Hoppas de bara inte förvanskar den i någon ny variant.

söndag 26 november 2006

Nu har jag fått....

....utlåtandet om Bowling Green. Mannens kommentar "Det luktar karl" "Du har varit och snott något hos mig" " Den faller inte ut på dig, det luktar bara starkt". Han lyckades iallafall inte pricka in rätt doft utan gissade på en som är ganska närliggande.

Dagens doft - Bowling Green

Idag är det åter sol och varmt så jag fortsätter inriktningen med lättare dofter efter avbrottet i går. Idag kommer mannen att sättas på prov när han kommer hem efter att ha utövat sin hobby över helgen. Jag har (som jag antydde häromdagen) provat hans Bowling Green från Geoffrey Beene. Han brukar ha en bra näsa men det är ju lurigt eftersom han troligen inte förväntar sig att jag nallat BG. De gånger han redan vet att jag satt på mig en herrdoft så blir han alltid per automatik negativ, "doften i sig luktar gott men den passar inte på dig" är standardrepliken. Självklart vill han ha sina dofter i fred, jag skulle känna samma sak.
BG är en härligt grön, lite blommigt kryddig doft som inleds med spritsiga citrusackord samt basilika. Bland ingredienserna är lavendel tydlig liksom barrträd som en, tall och gran. Även patchoulli, mossa och lite ambra som värmer upp i basen liksom de obligatoriska sandel- och cederträ. BG är en doft som man tyvärr har slutat att tillverka. Den är förstås inte tillräckligt lik det som är modernt idag och får därmed stryka på foten av rent kommersiella skäl.....

lördag 25 november 2006

Dagens doft - Dolce Vita

Idag är det så ruggigt väder att jag behöver något tyngre och varmare än vad som varit fallet under veckan. Men det är inte så kallt att jag känner för någon tung oriental utan stannar för en parfym i den träigt orientaliska kategorin, Dolce Vita. DV är en skapelse av Pierre Bourdon för Christian Dior 1996 och påminner mycket om Serge Lutens fina Feminite du Bois som kom några år tidigare. Av de två föredrar jag FdB men DV är heller inte dum. 
Det ska sägas att jag har en komplicerad relation till båda. De luktar inte super på mig men jag tycker ändå mycket om dofterna. Greppar ofta efter DV när jag inte riktigt vet vad jag ska ha för doft. Det är också dofter där det varierar mycket mellan tillfällena hur bra de passar på mig. Generellt sett passar jag bra i den doftbas som finns i Diors parfymer. DV är en av de som passar sämst av Diorerna även om den inte passar dåligt.
Hållbarheten under dagen är bra. Doften inleds med fruktiga toner som persika och grapefrukt men även lite kryddig kardmumma. Sedan kommer blommor som magnolia och liljor, mer krydda och lite trä. I botten finns bla vanlij, ceder- och sandelträ.  På mig får doften en lätt bitter karaktär (som bittermandel) efter några timmar och den skulle kunna slå över i surhet om doften överdoserades. 

fredag 24 november 2006

Glömde nästan Dagens Doft - Eau de Campagne

För den är samma som igår dvs Eau de Campagne från Sisley. Som jag skrev igår så tog EdC slut i min refill-flaska så jag behövde fylla på den på nytt. Det är ju så irriterande när man står där sugen på en doft och det krävs en hel påfyllingsprocedur innan man kan ta på den. Då slutar det ofta med att man tar en helt annan i stället. Dessutom var jag inte färdig med EdC från igår (bara det är ett gott betyg). När jag tog upp splash-flaskan låg en lapp med EdC:s doftpyramid i och det visade sig att jag inte hade helt fel i min analys av innehållet igår.
Pyramiden ser ut så här: Toppnoter: Bergamott, citron, basilika, vilda örter (vad nu det är) samt gelbanum (en rot med lite bitter, grön lukt). Mellannoter: Tomatblad, liljekonvalj (känner jag inte alls), jasmin, geranium (dvs Dr Westerlundhs blomma, känner jag mycket av) och plommon (känner jag inte heller). Basnoterna består av ekmossa, patchulli, vetvier och mysk.
EdC är alltså egentligen en chypre (ekmossan) men jag känner inte det typiska chypre-inslaget. Det beror också på om man ser gröna dofter som en helt egen doftkategori eller om man sorterar in dem under chypre- eller blomkategorierna. I såfall är EdC enligt min mening en mycket grön chypre, trots visst blommigt innehåll.

torsdag 23 november 2006

Dagens Doft/Gröna dofter - Eau de Campagne

Värmen fortsätter och därmed min period med lättare dofter. Idag har jag valt en riktigt grön doft, den genuint gräsiga 70-talsdoften Eau de Campagne från Sisley. Det är en unisexdoft och den luktar mycket riktigt lite herrigt. Grönt friskt gräs, tomatblad och något lite mintigt grönt som mynta finns i doften. Även en ton av om hösten just nedfallna lönnlöv och även örter. Sitter oväntat bra under dagen trots att det är en Eau. Detta trots att jag bara fick på mig en liten mängd då doften tog slut i min refillflaska. Påminner något om Bowling Green som trots att den är en ren herrdoft är blommigare än EdC. Ska nog norpa lite BG från mannen och testa någon dag.
Läste någonstans att gröna dofter ska bli moderna i vår. Undrar vad parfymindustrin kommer att koka ihop för att sälja stort. Gröna dofter kan ofta vara svåra, lite bränt kärva som tex Alliage. Vissa gröna dofter med blommor i tex Private Collection är och andra sidan ganska lika gröna blomdofter. Där är det svårt att dra gränsen. Beror på om blommigheten eller det gräsiga/örtiga är mest tongivande.

onsdag 22 november 2006

Dagens doft - Libertine

Värmen fortsätter och solen tittar tom fram. Jag fortsätter på det lätta temat med en fruktig chypre Libertine av Vivianne Westwood. Doften har en modern, kall, fruktighet dvs annorlunda än de varma, tätare, klassikerna Mitsouko och Femme. I toppnoterna anar man ananas och som så ofta i moderna dofter, grapefrukt. I hjärtat finns kaprifol, konvalj och en ovanlig vit liten blomma, vibornum. I basen bla den obligtoriska ekmossan dvs slånlav. Doften är klart tilltalande även om den inte är en tiopoängare på mig. Den sitter hyfsat under dagen men kräver att man sprutar på ganska mycket.

måndag 20 november 2006

Fortsätter på sommartemat-Dagens doft

Även om det är grått ute idag så är det fortfarande varmt. Dagens doft, Clair de Nilang från Lalique är klart besläktad med gårdagens doft men CdN är fruktigare och lite sötare än den gröntonade Èhtèrè från igår. Gemensamt är vita blommor på ett lite "kallt" sätt som gör att det inte blir så sött. Det finns också en ton av gammalt papper i båda som jag gillar. CdN sitter hyfsat under dagen. Flaskan är jättevacker. Lalique är ju egentligen en gammal tillverkare/designer av glas, bla parfymflaskor. Som så många andra varumärken har man också slagit sig på parfym.

söndag 19 november 2006

Sommardoft

Dagens varma "sensommarväder" har gjort att jag, efter alla tunga höst/vinterdofter ,verkligen längtade efter en vår/sommardoft. Precis samma känsla som infinner sig på vårkanten. Valde en doft som jag, efter dagens användning, inser att jag hittills behandlat styvmoderligt, Èthèrè från Vicky Tiel. När jag hade den på sommaren tyckte jag att den försvann för snabbt. Så är fallet inte idag, trots långpromenad i det vackra "vårvädret". Doften är en krispigt, spritsig lite grön blomdoft. Trots att jag känner inslag av vita blommor är den inte särskilt söt. Ger associationer till att sitta och läpja på en spritsig "Dagens" en varm sommarkväll. Doften påminner bla om Un Amour de Patou som också har grönheten i sig i ännu högre grad. Ska bli spännande att se hur länge sommardofts passionen håller i sig. Definitivt till i morgon i alla fall.

lördag 18 november 2006

Veckans herrdoft

Dags att då och då kommentera herrdofter också. Idag bär maken en alldaglig italiensk åttiotalsdoft Gianfranco Ferré Men. Han är själv inte förtjust i den och doften "äts upp" ganska snabbt av hans hud. Han "konsumerar" dofter snabbt så de behöver vara starka och täta. Ferré Men har intressanta ingredienser som jasmin, ormbunke, kardemumma och enbär. I botten finns gran, ceder och sandelträ, läder, mossa och mysk. Inledning med citrus och lavendel toner och något som luktar järn. Järntonen har jag känt i den mer renodlade lavendeldoften Pour un Homme från Caron så detta "något" är nog en slags lavendelton. Trots de intressanta ingredienserna blir det bara ett "jaha". Det luktar inte illa men den är tyvärr helt ointressant. 

Tur med Victor and Rolf och Dagens doft

Hade tur med Victor&Rolf plaggen! Klänningarna passade bra men kappan var för liten och heller inte rätt skuren för mig. Två av tre rätt är mer än godkänt. Den röda sidenklänningen blir perfekt på julaftonen, det tänker säkert fler än jag. Den kommer vara Sveriges vanligaste julaftonsklänning 2006.
Dagens doft
"Den där passar du jättebra i" sa mannen om dagens doft."Släng dina tantdofter och använd bara de som passar så där bra". "K-märk iallafall alla tantdofter (K som i kärring) så att det finns en varning". Vi har lite olika inställning till kriterierna för doftanvändning något jag kommer återkomma till i inlägg längre fram. Doften som fått tummen upp är Versaces Crystal Noir, en vit-blommig parfym på orientalisk botten. Den har ingredienser som gardenia uppbackad av tuberos, ambra och mysk. Den är mao tung och söt, jag känner också en ton av cocos, den lukt som kommer precis när man öppnar en cocosnöt. Den smälter fint in i min hud och hållbarheten är enorm för att vara en Edt, doften är tydlig även dagen därpå. Crystal Noir påminner mycket om Diors Tendre Poison men TP saknar cocosinslaget och är mer åttiotals-vit-blommig. Därför valde jag  CN då jag har flera i den typiska vita-blom-kategorin sedan tidigare. Jag tror att Crystal Noir ska agera ersättare till den fina, betydligt torrare tuberosdoften Blonde från Versace. Skandal att man slutat tillverka den.

fredag 17 november 2006

Opie- och andra doftminnen

Minns mina första bekantskaper med Opium. Det var på det glada åttiotalet när min parfymgarderob inte var särskilt stor (se inlägg 13/11). Jag tullade på min fd svärmors flaska när svärföräldrarna var bortresta och kanske några gånger t o m när svärmor var hemma. FYYYYYY på mig!!! Det måste ju ha känts på lukten så om du läser det här (och känner igen det hela) så ber jag tusen gånger om ursäkt och levererar samtidigt ett stort TACK för att jag genom dina dofter bekantade mig med lite tyngre parfymer än jag var van vid hemifrån. Fd svärmor hade förutom Opium även ur- orientalen Shalimar, tuberosdoften Chloé och kryddiga orientalen KL. De gillade jag också. Sedan fanns lättare saker som Anias-Anais men den brydde jag mig aldrig om att ens testa. Jag fastnade för det tyngre artilleriet. Undrar vad som står i fd svärmors parfymhylla idag?
Hemifrån är jag van vid lättare dofter. Som framgår av mitt inlägg 1/11 så är min mamma i princip solitäranvändare av liljekonvalj-ros doften Diorissimo. Men det fanns också lite chypre ibland, representerat av den gröna Miss Dior och någon gång också light-orientalen Dioressence. Även den härliga, numera nästan omöjlig att få tag i, aldehydiska blå blomparfymen Je Reviens från Worth var stapelvara. Je Reviens är nödvändig att ha i parfymstyrka för i sin Edt form luktar den något helt annat. Tyvärr ryktas att de förändrat formulan i parfymversionen till det sämre de senaste åren. Hoppas att så inte är fallet. Någon enstaka flaska av Revlons gröna, banbrytande 70-talsdoft Charlie minns jag också. Andra doftminnen är farmors klassiska gröna chypre Ma Griffe från Carven och min ingifta fasters Apple Blossom från ? och är jag nästan säker på, nejlikedoften Bellodgia från Caron.

Rugguggla/Dagens doft

Idag känner jag mig som en riktig rugguggla. Vaknade i natt med en lätt förkylning och kände direkt att i morgon blir det en "omhändertagande doft". Inte läge för någon powerdoft som gårdagens Diva. Jag kände direkt att det är Opium, YSL:s klassiker från 1977 som skulle få stå för omhändertagandet. På detta en varm paketering i mjuk cashmere. Opium är en kreation av Jean-Louis Sieuzac, dvs samma näsa som lyckats ställa till katastrofen Oscar. Stackars Oscar, det är fritt fall i betygsskalan för närvarande. Till skillnad mot Oscar är Opium en fullträff. Det är en gåta hur samma kreatör inom en så kort tidsrymd lyckats med både ett riktigt bottennapp som Oscar och en hit som Opium.
Opium är en varm och kryddig oriental, utan sötma. I Opium finns kryddnejlika, mandarin, nejlka, ros, myrra, bävergäll (syntetiskt), oppoponax, sandel- och cederträ. Opium har god hållbarhet under dagen och på mig förenas den fint med huden. Enligt vissa är det en tantdoft men det beror nog främst på att den är snart trettio år gammal. Hade den lanserats idag hade få gjort tant associationen.
Mmmm, näsan dras hela tiden till armvecket för att sniffa Opium (oj det där lät nästan olämpligt).

torsdag 16 november 2006

Diva - dags för tredje akten

Diva är som en mäktig opera i tre akter. Spännande intrig med sina fint komponerade, utsökta ingredienser. Ackorden avlöser finstämt varandra. Nu börjar snart tredje och sista akten, blommorna börjar tona ut och basen, de dovare tonerna av ekmossa/trä börjar ta över. Diva sitter mycket bra och länge, brukar kännas tydligt långt fram på kvällen och tom dagen därpå. Diva känns "hel" ända til slutet. Vissa dofter fragmenteras efter ganska kort tid sedan basnoterna trätt fram och några försvinner och bara delar blir kvar. Det gäller definitivt inte Diva. Diva släpper inte greppet när hon väl fått fast dig....

Äntligen chypreväder/Dagens gudomliga doft

Regn, slask, gråväder, några plusgrader m a o perfekt väder för en chypre. Valde en ur den urspungliga, blommiga chypre kategorin Ungaros Diva skapad av Jacques Polge 1983. Polge är främst känd för att ha skapat det flesta av Chanels dofter från 80-talet och framåt.
Namnet är verkligen mitt i prick. Det är en gudomlig, hållbar doft som utvecklar sig på ett spännande sätt under dagen. Doften har det klassiska blomackordet ros, jasmin förenat med iris och narcisser. Självklart vilar de på en bas av ekmossa som ger ett djup och något som jag karakteriserar som en träig, mossig fuktighet (skog-association) som finnas i typiska chypres. Sandelträ och patchoulli ger doften en tung värme. Irisen till trots upplever inte jag Diva som särskilt pudrig.
Diva är en verklig powerdoft, något att sätta på sig när man ska "slå näven i bordet". Den har likheter med Montana (läder/trä chypre) och Eau de Soir. För Diva gäller liksom för alla chypres att det är en "svår" doft. Dels att uppskatta om man gillar de fräscha eller söta dofttyper som är populära idag. Dels kan det vara svårt att få en chypre att passa ens hud. Även inom samma undergrupp kan en passa oerhört bra medan en annan inte passar alls. Exempelvis Diva ingår en kemisk förening med min hud medan Hermes Chalche inte passar särskilt bra, ligger "utanpå".
Åhhh, jag sniffar hela tiden i armvecket. Vilken kontrast mot vad som satt där i förrgår, hemska Oscar. Jag har verkligen inte kommit över att jag var Oscar fan på åttiotalet. Den flaskan är verkligen en sunk-cost. Men med åldern kommer visheten....

onsdag 15 november 2006

Dagens doft -Immense

Immense från Jean-Louis Scherrer är en ganska beige fruktig blom-oriental med inslag av cigarrdoft. Någon slags försök att apa efter en mix av Alchemie, Wish, Casmir och liknande dofter men det blir bara blekt. Dock ingen äckel-varning som för Oscar häromdagen (nostalgin till trots, nu har jag verkligen svårt att förstå att jag gillade den en gång i tiden) utan en alldaglig doft att sätta på sig när fantasin tryter.

tisdag 14 november 2006

Dagens doft - Lauren

Idag har jag Ralph Laurens första doft Lauren från 1978. Det är en mild och lagom söt blomdoft med idag ovanliga ingredienser som viol och nejlika men det finns också ros och en viss grönhet samt inslag av trä i basnoten. Trots sin mildhet sitter doften förvånansvärt bra även i Edt-version. En bra doft en dag när man inte vet vad man ska sätta på sig och inte vill sticka ut. Fungerar även vintertid.

måndag 13 november 2006

Dagens nostalgidoft - Oscar

I morse visste jag absolut inte vad jag skulle ha för doft. Kände egentligen för en chypre men det är samtidigt lite för kallt ute för att en sådan ska kännas helt optimal. Det slutade med en riktig "love or hate" doft, den klassiska gamla blom-orientalen Oscar från Oscar de la Renta (1977). Doften är en av de parfymer som personifierar 80-talet för mig och den skapades av Jean-Louis Sieuzac som också skapde Opium, en doft han lyckades klart bättre med måste jag medge. Oscar är definitivt inte "love" för mig men inte heller "hate". Den passar varken bra eller illa på mig och den håller bra under dagen. När jag av nostalgiska skäl åter köpte Oscar för snart två år sedan var mannens kommentar: " Det luktar som om farmor är med i bilen". Farmor hade tydligen haft Oscar så det och doften som sådan gav honom känslan av äldre dam.
Oscar är 80-tals nostalgi för mig. Minns när jag som fattig student var på väg på semester till Jugoslavien och köpte en flaska 100 ml splash på färjan Trelleborg-Travemunde. Flaskan var otroligt vacker, såg ut som Aaltos vas "eskimåkvinnans byxa" med lock och doften kändes väldigt lyxig. På den tiden var doftgarderoben inte stor; jag hade Chanel no 5, Oscar, Paris, Rive Gauche och Je Reviens.
Idag när jag bär doften känner jag en mycket tydlig ton av jasmin som jag inte känt så separerad från resten av ingredienserna tidigare. I doften ingår också kryddnejlika, apelsinblomma, persika, coriander mm. Doften sitter som sagt bra under dagen och har en viss pudrighet. Boucherons första parfym Boucheron är en slags nedtonad variant av Oscar. Den har även den ett tydligt inslag av apelsinblomma.

söndag 12 november 2006

Förvaring av parfymer/Dagens doft

Hur dofterna ska förvaras för bästa hållbarhet, tvistar de lärde. Parfymindustrin hävdar ju tom att hållbarheten är så begränsad som 1-3 år (beroende på fabrikat). Min erfarenhet som samlare är att det inte stämmer om man förvarar lite smart. Parfymerna ska förvaras mörkt och svalt, i sin kartong. Ljus och värme är de stora fienderna samt syre. Jag har dofter som är tolv till fjorton år som inte har förändrats. Dessa har förvarats i sina kartonger i kylskåp. En sval källare går också bra. Även om temperaturen är högre under sommarhalvåret är det viktga att det är långsamma temperatursvängningar.
Det finns de som hävdar att det är för kallt i kylskåp och att dofterna kan förändras av den anledningen. Jag har inte varit med om detta men jag blev orolig en gång när det blivit så kallt att det började kristalliseras i min flaska med Spellbound. Den fick "tina upp" i rumstemperatur och fick sedan en varmare placering. Jag har ännu, efter två år, inte märkt någon förändring i doften.
Egentligen tror jag att det räcker med källartemperatur och mörker dvs under samma omständigheter som man förvarar viner. En av de värsta förvarings-platserna sägs vara badrummet. Har därför testat att ställa en flaska Givenchy Gentleman (med mycket lite parfym kvar och därmed mer exponerad för syre) ofärgad flaska, utan kartong, på badrumshyllan. Efter 1,5 år märker inte jag någon förändring. Jag vet ett annat parfymfreak som hade alla sina flaskor i badrummet och hade dofter som var bortåt tio år som inte förändrats. Själv skulle jag inte våga! Finns doftsamlare som köpt oöppnade vintagedofter tillverkade på 40-talet och dessa har tydligen inte luktat konstigt.
Färgade flaskor, särskilt blå, skyddar doften bäst från ljus. Det är också säkrast att köpa spray eftersom det minimerar syrekontakten. Om man köper splash ska man vara noga med att vätskan i flaskan och själva flasköppningen inte kommer i kontakt med huden. Använd en liten parfymtratt och häll över doften på en sprayflaska.
Jag kan inte säga att man ska göra si eller så men mina slutsatser hittills är att hållbarheten är långt utöver vad som anges av tillverkarna om man är försiktig vid förvaringen.
Dagens doft och gårdagens
"Det luktar gubbe" sa mannen igår när jag applicerat kultförklarade klassikern Bandit från Robert Piguet (1944). Det är ju en doft, skapad av den legendariska näsan Germaine Cellier, som man bara VILL ska passa perfekt men på mig blir den tyvärr ingen toppnotering. Den lägger sig liksom utanpå huden och ingår inte den kemiska förening med mig som Piguets andra berömda doft, Fracas, gör.
Bandit är en trä/läder doft och tillhör en gren av familjen chypre. Visst är den lite manlig, en del män bär den också. Det finns trä, läder, jord, grönt och civet i doften och den blir snabbt pudrig i tonen. Det finns också en slags surhet som är vanlig bland trä/läder dofter. Ofta liknas Bandit med Cabochard men C saknar den pudriga mjukhet som finns i Bandit. Själv tycer jag att Bandit påminner rätt mycket om Miss Balmain fast M B är snällare och har en ton av svamp i sig som saknas i Bandit.

lördag 11 november 2006

Överdos - gårdagens doft

Dags att kliva in i duschen - jag luktar fortfarande av Wish från Chopard som jag blev så sugen på redan i torsdags. Blev visst några tryck för mycket när jag sprejade på mig i går, doften är mycket intensiv. Wish är en Angel wannabe från 1997, skapad av Nathalie Lorson. Där Angel är mer chokladig och dov i tonen är Wish fräschare, har en mer bärig, fruktig ton. Låter konstigt att prata om fräschhet över huvudtaget när det gäller sådant här tungt artelleri för här regerar patchuli, magnolia, rökelseträ, ambra och tonkaböna. Även vanlij då doften tillhör de träiga orietalerna, men vaniljen träder inte fram som en egen ton. På flaskan luktar Wish cigarr och den tonen ligger kvar i olika styrka under vandringen från topp till basnot. Wish är en bra doft som sitter bra, en "på kontoret variant" av Angel, även om jag egentligen inte delar upp dofter i dag och kvällskategorier. Man ska ha den doft man känner för oavsett tidpunkt på dygnet. Årstiden och egen sinnesstämning är mycket viktigare än tid på dygnet. Få se vad jag väljer idag när Wishbedövningen har släppt.

torsdag 9 november 2006

Wish I understand....

...varför jag ibland (som nu ikväll) plötsligt bara känner att jag vill använda Wish från Chopard. Detta trots att den egentligen bara är medioker på mig. Ändå är det en doft som då och då verkligen pockar på användning. Få se om den "wishualiseras" i morgon.....Wish brukar få sin vilja fram. 

Plain vanilla - Dagens doft

Det är inte meningen att skrämmas med rubriken, jag tänker INTE skriva om optioner. Men jag kan inte hitta något uttryck som bättre beskriver den tunga, täta, rena orientalen Kéora från Jean Couturier. Här är det ren och rå vaniljstång som talar. Toppnoten är inte särskilt insmickrande utan har tydliga drag av insektssprej, vilken även är tydlig när man luktar direkt på flaskan. Doften sitter hela dagen trots att det är en Edt. Det är en renare och starkare vanlijdoft än i Shalimar, Shalimar har också en tydlig ambraton. Kéora är från 80-talet, ett årtionde med många tunga och påträngande dofter (på gott och ont). Det är ändå ingen typisk 80-talsdoft utan är så klassisk att den hade kunnat skapas på 20-30-talen med undantag att Edt-versionerna av dofter från den tiden har sämre hållbarhet (på huden) än Kéora.

tisdag 7 november 2006

Missar Viktor & Rolf /Dagens Doft

Det är bara att inse fakta, det är jäktigt nu så jag kommer inte kunna armbågas på Viktor och Rolf försäljningen på torsdag. Synd, hade sett fram mot det. Hade tänkt använda min strategi från förra året dvs undvika butikerna i sta´n och åka till Täby C istället. I och för sig inte lika många plagg men inte lika mycket folk och rimlig kötid för att ta sig in bland de första. Retligt eftersom jag vill ha kläder från samtliga samarbetskollektionerna och jag har plagg både från Lagerfeld och Stella. Och så var det några snygga klänningar och en smokingkavaj. Suck! Undrar om det bara är överblivet som säljs i nätbutiken eller om de tagit undan en del speciellt för nätet, men det verkar inte troligt. I såfall gäller det att vara snabb på tangenterna.
Idag har jag den kryddiga, lite, lite blommiga och träiga orientalen Madness från Chopard.  Den har också lite läder, tobak och blyertspenna i sig. Blyertspenna i mycket större omfattning finns i Fendis Theorema. Det är kanske inte så konstigt då parfymören är densamma, Christine Nagel. Doften sitter hyfsat men inte så bra som man kan tro med så pass tunga ingredienser.

söndag 5 november 2006

Flygande matta

Idag svävar jag iväg från gråslasket på en flygande matta till Arabiens värme. Jag unnar mig en dag (eller kanske två) med den underbara Arabie av Serge Lutens, en av världens absoluta toppnäsor. Hur beskriva härligheten?
Min sons (fyra år) spontana kommentar var att det luktar färg när han luktade direkt ur flaskan. Det är ett gott tecken, väldigt många av de bästa dofterna luktar inte bra på flaskan eller de första tjugo minuterna efter applicering. Belöningen kommer sedan! Arabie luktar dock gott tämligen omgående. En kryddig, osöt, kanelig oriental med en uppmjukad lite lortig ambraton. Det finns också en likörton liknande den i den ursprungliga Fendi från åttiotalet. Känner även viss likhet med Kenzos Jungle l´Eléphant när det gäller kryddigheten.

lördag 4 november 2006

Myter om hållbarhet/Dagens Doft

De senare 1-2 åren har även parfymförpackningar börjat märkas med "bäst före" eller rättare sagt hållbarhet från öppning av flaskan. Hållbarhetstiden brukar anges mellan 1 till 3 år från öppnandet, beroende på leverantör. Ettårsregeln har långt dessförinnan nitiskt hävdats av parfymsäljarkåren, detta trots att det är rent NONSENS. Självklart skulle försäljningen stimuleras om konsumenten slängde sin flaska efter ett år. Hävdar man tillräckligt det här med begränsad hållbarhet kan man nog till slut få konsumenten att tro att det nog inte luktar som förut när den stipulerade tidsrymden gått. Jämför med resursslöseriet gällande livsmedel där fullt ätbar mat slängs (av både konsument och detaljist) pga att bäst före datum uppnåtts. Det vore bättre att parfymsäljarna pushade för att kunderna ska handla fler dofter i stället för att slänga en doft på felaktiga grunder. Hållbarhetsangivelserna kan nog vara en säkerhetsåtgärd för att gardera sig på den amerikanska marknaden där man kan bli stämd för det mesta. Om någon förvarar parfymen uppenbart olämpligt så kan den fallera på mindre än ett år men 1- 3 år täcker nog in det mesta med normalt "olämplig" förvaring. Hur ska man då förvara? Jag återkommer med mina erfarenheter senare i veckan.
Dagens Doft
Idag bär jag en lite udda doft, Palais Jamais från Etro. Den är klassad som unisexdoft och det håller jag med om. Toppnoterna är ganska frånstötande, de luktar tjära, rök och bränt däck. Lukten påminner om de finska, halvmjuka saltlakritspastillerna i orangegul förpackning med lejon på? (tror jag). Läsare i vårt östra grannland vet vad jag menar. När doften går över i mellannoter kommer en osöt jasmin, salvia och rökigt the, typ Lapsang. I basnoten känner jag bla trä och vetvier. Hållbarheten (på huden) är sådär som det brukar vara med dofter med mycket the i. Doften är en av de tidigaste thebaserade, från 1989 dvs strax innan thehypen på 90-talet. 

Gårdagens doft och dagens

Idag blir det inget raljerande från min sida. Ingen ny doft heller. Gårdagens doft Christian Lacroix är inte så pjåkig och får en chans till att smickra in sig, allt i enlighet med tvådagarsprincipen (se inlägg 1/11). Den är faktiskt hållbar, i motsats till vad jag påstod igår, men diskret, vilket kan vara svårt att tro om en så pass extrem modeskapare som Lacroix. Den är dämpat aldehydiskt blommig, det påminner om att blommarna slutits inne i paraffin/stearin något som rundat av och mjukat upp doften. CL har en viss grön ton (granbarren?) men påminner annars mycket om G di Gigli, en doft som jag hade i mitten av nittiotalet. I Gigli fanns en violton vill jag minnas. CL:s lätta kryddighet för också tankarna till den gamla blom - krydd klassikern L´Air de Temps men den senare hålls inte tillbaka av något paraffinlikande utan blommar full ut samt är mer söt. Dessutom är det en äldre typ av parfym än CL och GdG.

torsdag 2 november 2006

Kajs parfym och Dagens doft

Min nya favorit är "mäcklaren" Kaj Modin. Vad är det som fascinerar? Tja, förutom att han är en urkul stereotyp över yrket så finns nog också en viss igenkänning: Har nått medelåldern och från att tidigare varit en som rundat andra är man nu själv ett rundningsmärke. I mitt fall är målet att det bara är temporärt. Bara insikten ger en plattform för nystart. Nu är det dags att på ett smart sätt utnyttja alla tidigare erfarenheter, se att mönstren upprepar sig och inte jaga livet ur sig som en ung, hungrig och naiv karriärist.
Tillbaka till ämnet: Vilken doft bär Kaj? Jag gissar att han splashar på sig något från Boss. Hyfsade dofter men utan någon särskild personlighet. Säkert också något från Armani och kanske Dior Homme till fest. Gällande Armani så gillar jag Aqua Di Gio TROTS att den ständigt parkerar på tio i topp. Dior Homme är en besvikelse. Dior kan bättre än så. Doften är för mainstream och inriktad på massförsäljning.
Kollegan Wilma då? Hon verkar var något slags misslyckat modeoffer men några ok dräkter/kostymer har synts. Tror inte att hon sjunker så lågt att hon sätter på sig dofter av J.Lo och Britney Spears men hon håller sig nog till topplistan för att känna sig trendmässigt säker. Äppledoft är ju hett för närvarande så Be Delicious från Donna Karan och Nina från Nina Ricci kan tänkas vara aktuella. Något från Calvin Klein, Gucci eller Escada är nog också troligt.
Dagens Doft
Vad har då en doftsnobb som jag applicerat idag? Vädret är kallt, snöigt men soligt och kräver inte en lika omfamnande doft som gårdagen men ändå något tungt och varmt. Efter diverse bryderier tassade jag ned i källarförådet (kylen räcker inte riktigt till) och plockade fram den gamla godingen Habanita, Molinards klassiska doft från 1921. Tänk Berlin, 20-tal, Der Blaue Engel, Marlene Dietrich (även om hennes signatur var Tabac Blond). Det är en lädrigt, träig oriental. Vaniljen känns rå och inte särskilt söt. Patchouli, sandel och ambra är väl harmonierade och så finns ett klassiskt ros/jasmin ackord. Själv känner jag också en ton av apelsinkärnor så bergamott ingår nog i någon form. Lite kuriosa: Först framställdes Habanita för att parfymera cigaretter! Vissa skulle kunna kalla Habanita för en tantdoft men allt beror på vilka referensramar man har (och själv är jag ju numera tant). Jag kommer att återkomma till ämnet tantdofter längre fram.   

onsdag 1 november 2006

Intro med Dagens doft

Jag kategoriserar mina skriverier om parfymer som mode eftersom om man inte har satt på sig parfym så är man definitivt inte färdigklädd. Parfymen uttrycker din sinnesstämning, matchar dina kläder, understödjer dina aktivteter under dagen, anpassas efter ditt tillstånd etc. Mer om detta senare. Parfymernas uttryck är kort sagt oändlga och universella.
Jag är en självlärd parfymkännare/samlare som varit doftintresserad så länge jag kan minnas. Hade jag varit ung på nytt hade jag sökt in på parfymörutbildningen i Grasse och satsat på en karriär som Näsa. Självklart är jag långt ifrån fullärd men jag måste säga att jag slår de flesta parfymsäljare på fingrarna när jag är på det (elaka) humöret. Det är tyvärr inte så ofta man träffar på säljare som man kan föra en dialog med som ger något större utbyte. Och det gäller även på De Stora Varuhusen som satsar stort på doft. Mer om detta längre fram. 
Min styrka ligger på lite äldre parfymer, de som klarat sig kvar på marknaden. Jag har svårt för tio i topp, de flesta luktar likadant, även om så klart även framtidens klassiker finns bland dessa. Men jag väntar i regel till den värsta hypen lagt sig och det naturliga urvalet gjort sitt.
Första doftminnet är min mammas Diorissimo, en doft som så perfekt kemiskt förenas på henne att det är svårt att slå. Till skillnad mot henne är jag en multiparfymanvändare, har svårt att ha samma doft två dagar i rad. Min man hävdar att man bör ha doften två dagar i rad så att man lär sig umgås med den. Ligger något i det men jag är så otålig! Även han är en stor doftfan något som är nödvändigt när nästan en hel kyl fylls av parfymflaskor. Jag kommer att återkomma på temat förvaring längre fram.
Doftmässigt är det så skönt att det är höst, idag tom vinter. Redan under sommaren börjar jag längta efter att få använda tunga dofter igen som orientaler, täta trä, blom- och chypredofter. Är så trött på sommarens fräscha, citrus-, vatten-, blomdofter för närvarande. Gillar de tyngre bättre även om jag på vårkanten kan längta till lättare vår och sommardofter. Nu är jag inte helt rigid utan kan ibland sätta på mig en typisk sommardoft på vintern, men jag sätter inte på mig en tung oriental på sommaren, det blir too much.
Dagens doft
Idag med snö, blåst och rusk krävs en varm, omfamnande doft. Med fördel något orientaliskt. Kände dock inte för något sött eller blommigt så jag valde en kryddigt, träig oriental (kan inte känna just några söta inslag) Organza Indecene från Givenchy. Den är tät, hållbar och förutom krydda och trä finns även en ton av mörk (99%) choklad och lätt blyertspenna i toppnoten. En feel good doft helt enkelt!